lorenc

Den senaste tiden, eller mer dom senaste dagarna nu, har jag tänkt väldigt mycket men samtidigt väldigt lite, make sense huh? Kanske inte, men för mig gör det det! Har kommit till underfund att livet har sina toppar och dalar. För stunden mår jag kasst, verkligen, men har inget bra svar på varför, det snurrar i mitt huvud, känns som allt faller och jag vet inte när det hände eller när allt blev så fel. Är det så att man kommer tills en viss period i livet där allt känns så hopplöst eller är det verkligen så det är? Jag förundras ständigt över hur saker och ting förändras, hur vi människor går från att vara en person som vi alltid vart till en annan, helt ny, helt annorlunda..

Förändringar sker ständigt, vare sig vi märker det eller inte. Är detta en del av livets långa väg? Är det detta vi måste stå ut med för att lära känna oss själva in på djupet? En fråga som man borde ställa sig..

Som enskild individ känner jag inom mig att jag kommit till den stunden i mitt liv där allt håller på att förändras och falla samman, att jag behöver ta mig i kragen och visa, inte för någon annan, utan bara för mig själv, att livets små negativa punkter, inte ska dra ner mig utan bara ska visa mig att detta är livet, detta är vad du kommer att få stå ut med, detta som du från och med nu behöver jobba på för att ådstadkomma något i livet.

'

Nu är det inte så att jag blivit helt galen okej, eller att jag tappat förståndet, absolut inte! Det är bara det att det känns som att allt kommer på en och samma gång, och att det är förlite tid att göra allt.

'

Mitt stora problem nu är allt plugg jag har, som jag beskrev nyss, det känns som allt kommer på en gång och att jag inte hinner med.. JOBBIGT !

Livet samt dagarna har definitivt sina upp och ner stunder.