The feeling when you know it's over
Nu har jag insett det jag inte trodde skulle hända. Vill inte skylla på mig eftersom det är lättare att skylla på andra, men jag vet att det är mitt fel, kanske inte allt, vet inte, men kollar man på hela historien känns det som att jag är den enda man kan skylla på. Visste inte att man kunde må såhär allmänt psykiskt dåligt över en sån sak, men grejen är nog att jag inte viste vad jag gick miste om då, men som jag vet gott och väl om nu. Trodde man kunde göra lite som man ville men glömde helt bort att jag inte var den enda i samma situation, vi var två.
.
Jag är tyvärr en sådan som inser mina misstag då dom tagit slut, kanske är det för jag handlar fel, kanske är det för att jag inte kan handskas med alltför seriösa situationer. Det är just det jag faller på och det är just det jag gör fel i varje gång jag hamnar i samma situation, jag backar bort från situationen jag är i. Men till vilken nytta? Jag ställer mig alltid frågan, vad skulle ha hänt om jag inte backade och gav upp och istället följde mina inre tankar och gjorde det rätta?
.
Men då kommer frågan upp, hur vet man vad som är det rätta att göra i en situation, ska man fortsätta i samma riktnig för att se vad som skulle kunna utveckla sig eller ska man backa och ge upp?
Kommentarer
Trackback
