lorenc

Nu när man inte går i skolan längre inser man plötsligt hur mycket man saknar den. Då menar jag allt annat än allt plugg man hade för det är absolut inget jag saknar. Men själva känslan av att veta att man har någonstans att gå till, ha rutiner och veta vad man ska göra om dagarna, det är något jag saknar och behöver, speciellt nu när jag inte har ett fast jobb. Började tänka på detta nu, nu när alla yngre har börjat skolan igen. I skolan där hade man allt och lite till. Många vänner på samma plats och alla människor omkring än gjorde skoldagarna och det är det jag saknar som mest. Det var det som gjorde att man ville gå till skolan även fast man var tvungen. Det bästa med rekarne var att det var så stora ytor, tillexempel framgången, att bara sitta och kolla runt på alla männiksor och där alla kunde samlas på en och samma plats, att det var så många elever att man såg nya ansikten varje dag och caféterian hade lite av allt. Till och med att sitta i matsalen och fördriva tiden var något man njöt av nu när man tänker efter. Många sånadär småsaker utgör ändå dom bästa sakerna och stunderna under de 3 åren jag gick där. Så många nya människor man lärde känna och vänner man fått, fina minnen och roliga lärare. Rekarnegymnasiet var och är en skola, även med sina brister den bästa skolan!